Lovestory.

Det hade legat i luften så länge och då det väl hände så sa jag till dig; "Om du vill, så vill jag. Om du inte vill, så förtränger jag. Men om du vill så måste du vilja till 100%. För vi riskerar stora saker."
Det var sanningens ord. Jag visste att jag skulle klara av att förtränga utan problem, bara du sa att du inte ville. Och jag visste att jag skulle vilja, bara om du också skulle vilja till 100%.

Då du såg mig i ögonen och sa; "Jag vill Julia, jag vill till 100%."
Då ville jag också, för som jag hade sagt tidigare så ville jag om du ville till 100%. Och jag föll. Jag föll i dina armar. Det som jag så länge drömt om men som jag förbjudit mig själv att göra. För jag trodde på dina ord. För jag trodde att du förstått vad jag menade då jag sa att du måste vara säker till 100%.

Då jag precis fallit i dina armar och då jag äntligen kunde känna mig trygg så sa du; "Jag vill att du förtränger det."
Då föll jag än en gång. Men då föll jag igenom dina armar.

Och jag faller fortfarande och ser inte stoppet. Jag ser bara ett oändligt djup som är fyllt med smärta.

Du sa att du ville och sekunden efter att jag gjort det förbjudna tillåtet, att falla i dina armar, så säger du att jag ska förtränga.

Det var enkelt; Vill du så vill jag, vill du inte så vill inte jag.
Det är svårt nu; Du ville och jag ville, nu vill du inte och jag måste förtränga samtidigt som jag vill.

(Jag tillät mig själv att göra det förbjudna, för jag trodde att det inte var förbjudet längre. Men du visade att det var så jävla förbjudet som jag trott och du anar inte hur ont det gör.)

Nu börjar arbetet; att förtränga det som man fallit för.


I need to hear you say
That I love you
I have loved you all along.
And I forgive you
For being away for far too long
So keep breathing
‘Cause I’m not leaving you anymore
Believe it
Hold on to me and
Never let me go