Jag gråter fortfarande.

Jag är ledig idag och sitter helt ensam i mitt hus och lyssnar på musik. Och jag storlipar. Inte för för att jag är ledig och inte för att jag är ensam och inte för att jag lyssnar på dålig musik. Utan för att jag lyssnar på så otroligt bra och fin musik. Jason Wade - You Belong To Me får mig att gråta.

Förut så grät jag för att den låten påminde mig om min gamla klass, SP1A ni vet? Den där underbara klassen med världens bästa humor och som jag med tusen knivar i hjärtat tvingades lämna för att uppfylla en dröm.

Under sommaren 2008 så visade Anton upp sina gitarrtalanger genom att spela upp låten för mig och Hanna och det var kärlek på en gång, det var så underbart fint. Det blev en låt som skapade vårat sommarlov, en låt som gör att man kommer att komma ihåg dom där fina stunderna man hade under sommarlovet 2008.

Nu så gråter jag för att jag saknar dom där fina stunderna som sommarlovet 2008 förde med sig.

Snälla, ge mig sommaren 2008 igen.
(Sen är det sjukt respektfullt att jag skrev inlägget 13:37, det måste vara ödet.)