Changeling.

Under de tre senaste veckorna, eller det kanske är en månad till och med, så har jag förändrats otroligt mycket. Jag vet inte hur eller om det märks, men jag vet varför och jag känner det.

Imorn så åker jag hem till Alvik igen, och helt ärligt så längtar jag inte. Jag hade mer än gärna stannat här i Elins lägenhet och fortsatt mitt liv här. Det känns som att det inte finns någonting där hemma som drar mig tillbaka, även fast jag vet att hela mitt liv och mina bästa finns där. Trots denna fucking stora anledning så vill jag inte. Men, jag gissar på att det är det jag måste. Familjen framför allt, eller?

Nästa helg är det Kåbdalis som gäller, än en gång, och det känns bra som fan. Då slipper jag Alvik (?!?!?!?!) ännu en fredag, lördag och söndag. Sen drar Elin och Jen9 till Gällivare typ tre helger framöver och det känns så jäävla fuckat. Vad ska jag göra då, vara i Alvik eller? Nej, vill inte tro det.

Trots allt detta så, hör och häpna, mår jag inte dåligt. Inte en enda cell i min kropp mår dåligt. Jag mår phett jävla bra!

Wtf..?

(Elin sa nu att jag inte får åka tillbaka till Alvik, sjukt nice!)