Jag har insett att det här med att leva efter ordspråket "Man lär sig något nytt varje dag" var lättare sagt än gjort. Jag med mitt superminne kommer ju för tusan hästar i hagen aldrig ihåg vad det är jag lärt mig under dagen! Mwaaah, fett lack alltså! Så, mitt beslut har blivit att jag inte ska tvinga min högkompetenta hjärna att komma ihåg vad jag lärt mig för något nytt varje dag för att sedan skriva ner det här, utan jag ska istället endast skriva ner det om min högkompententa hjärna kommer ihåg det av sig själv och utan min psykiska press. Snabb sammanfattning: när jag kommer ihåg det nya jag lärt mig under en dag så kommer ni få läsa det. Det kommer alltså inte bli daglig uppdatering om detta. No press, good life! (Svengelska for lajf! Som ni kanske märkt vid det här laget, höhö.) Det känns bra faktiskt.
Å andra sidan så känns det gumpigt dåligt! Jag känner att min blogg liksom ligger ner, helt utslagen, med huden insjunken i kinderna (som vi för tillfället låtsas att en blogg har) av utorkning. Den har inget kött och blod (innehåll)! Så om jag dumpar alla min finemanga idéer som ska skrivas upp i bloggen så kommer bloggen tillslut att ligga där utslagen av uttorkning iklädd endast hud på skelettet, eftersom jag inte har annat att skriva. Fint! (Kul att jag jämförde min blogg med en människokropp nyss. Get a life Jullan!)
Och livet leker! Jippiekajej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar