Den nya sortens kärleksförklaring, typ.

Det finns en kvinna här på blogspot som är sjukt duktig på att få fram dom rätta orden för att beskriva sin kärlek till sina vänner. Det är helt underbart att läsa det hon skriver om dom (och allt annat är också underbart att läsa, speciellt om fottisen.) för man känner verkligen med henne. Man förstår precis in i minsta jävla nerv/ben/cell/what ever hur hon känner för sina vänner.

Jag skulle också vilja kunna skriva ner mina känslor för några specilla män och kvinnor. Men jag har inte fått den talangen, vilket jag tycker suger äckligt mycket, för jag vill att dom ska få veta vad jag känner för dom liksom. Men icke sa Nicke.

Jag gissar att det enda som jag kan säga er, mina 92or är att
Gunga aldrig i ett rep. Jag älskar er.
(Och ändå så fattar nobody vad jag menar och inte hur jag känner. Fint! Fast 92orna vet vad jag menar och det är det viktigaste; så länge dom förstår så är livet bäst, då är det shit the same om det finns män och kvinnor som ser ut som frågetecken.)