Min supersnygga biatch Anton introducerade sin parfym för mig för ett tag sen, och den luktade gott. Sen insåg jag att den luktade megagott då jag gick in i varje paryfmaffär och luktade på den. Jag insåg att jag var beroende den då jag tog en pappersbit med parfymen på och stoppade den i min vante, så att jag kunde lukta på den då jag ville. Jag insåg att I couldn't make it without it då jag tappade pappersbiten. Jag skaffade mig en ny pappersbit och I'm alive again!
Beroende av en manlig parfym, man upptäcker ständigt nya sidor hos en själv! Så mina män, om ni vill få mig att falla pladask; bär parfymen. Men risken för att jag inte kommer göra nåt annat än att sniffa på er då vi möts är stor. Nästan hundra procentig. Fråga Anton, han vet. För under tiden som jag hade min pappersbit borta så sniffade jag på honom.
Giorgio Armani - Aqua di gio. MUMMA!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar