Spindia.

Imorn åker min gamla klass, SPIN, till Indien och det är nu jag ångrar att jag bytte linje. Mer än någonsin.

Redan i ettan bestämde jag vad jag skulle ha som projektarbete i Indien, jag visste inte om det skulle skulle gå igenom men jag visste att jag skulle göra allt för att komma så långt som möjligt. Det var så självklart att det var det var mitt projekt! Jag kände att jag inte skulle kunna komma närmare än vad jag skulle göra med resan tillsammans med SPIN och jag hade tid på mig att förbereda mig mentalt och göra förarbete.

Tre och en halv vecka kan verka som en alltför kort tid för mitt projekt, men som sagt så hade jag hela två och ett halvt år på mig att ordna med förarbetet. Jag drömmer om att det kanske hade kunnat funka. Om jag stannat kvar på SPIN och fått mitt projekt godkänt så är jag säker på att jag hade fått fullt stöd från mina lärare och klasskamrater, the SPIN spirit, och jag skulle ha gjort allting som kunde göras för att hinna.

Det är ju bara lite söderut?

Jag vet inte hur det är men eftersom SPIN jobbar otroligt mycket med människor så får jag känslan av att det projekt man väljer ska handla om just människor, i Indien. Kanske? Mitt projekt skulle vara aningen annorlunda, men det skulle fortfarande handla om människor. Det skulle bara ha en liten personlig touch. Eftersom jag aldrig tog upp det här med någon av mina lärare som jag hade på SPIN så vet jag inte om det var genomförbart, men jag ångrar att jag aldrig frågade. Då hade jag kanske inte bytt till frisör och mitt liv hade förmodligen varit annorlunda nu. Om det hade varit bättre eller sämre kommer jag aldrig att få veta.

Jag skulle aldrig ha klarat av det här projektet själv, men jag visste att jag inte skulle behöva var ensam. En människa i den klassen var en sån människa som skulle stå bredvid mig på vägen dit, då vi var där och på vägen hem utan att jag ens skulle behöva fråga. Jag undrar om jag ens hade behövt visa henne min plan över mitt projekt.. Heter det projektplan?

Ingen har någonsin fått veta om vad mitt projekt skulle bli, jag kastade det i sjön rätt fort då jag bytte till frisör och även om några av er som känner mig väl har kunnat ana det så är jag glad att ni aldrig tagit upp det. Jag hade nog inte klarat av att stå naken inför sanningen; att en av dom få chanser att genomföra det här bara försvann.


Om jag gått kvar i SPIN och fått mitt projekt godkänt så hade jag, när jag satt mig på flyget, sagt för mig själv; "Mama, I'm coming home."