torsdag 22 oktober 2009

Messages in a bottle.

Jag sa: "Jag kommer att gå iväg, automatiskt och ofrivlligt." Du sa: "Gå du, men jag kommer att följa efter dig." Det kändes underbart att höra dom orden komma från dig, precis som alla andra ord. Men fan, det går i.n.t.e! Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig.

Jag trodde aldrig någonsin att mitt liv skulle bli så som i the Hills. Du vet då Lauren tvingas säga fuck off till hennes vänner pga att dom sviker henne; dom bevisar att dom inte är riktiga vänner. Men t.y.v.ä.r.r (eller?) så måste jag säga fuck off till dig, och jag hoppas att du förstår själv varför. För jag vill inte säga det till dig, orsaken är barnförbjuden. Du har bevisat att du inte är en riktig vän till mig. Fuck off!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vill gråta för att jag känner mig tvungen att ljuga för dig och jag vill gråta för att jag inte klarar av att ljuga. Jag vill skratta för att jag lite då och då klarar mig undan orsakerna som vill få mig att gråta. Just smile and wave?

Jag har gett mig. Du har vunnit. Märker du inte skillnaden själv? Förut så åt ingen av oss det vi gav varandra, allting var som gift. Nu så står jag bara tyst och äter upp allt du ger mig. Men jag kan fortfarande inte låta bli att tänka; Grow up, motherfucker!

1 kommentar:

jossan sa...

jag är bara ett telefonsamtal bort, och det hoppas jag att du vet. anytime babe!