Bloggens värld.

Jag älskar att blogga och läsa andra bloggar. Det är inte en hobby jag har, men jag gillar't väldigt mycket. Dels för att det kan finnas mycket skvaller. Det är lika att erkänna att man gillar skvaller, vem gör inte det liksom? Och cyberskvaller är ju det bästa skvallert. Mums! Anyway, sen är det dels för att vissa av bloggarna som jag läser skriver så otroligt bra. En brud som jag följer genom hennes blogg, hon kan få fram sina känslor på ett sånt underbart sätt att det bara krävs några få ord i några få meningar. Sånt gillar jag! Words can't describe their words.

Jag har mina favoritbloggar som jag läser varje dag, och sen har jag bloggar som jag bara "råkar" komma in på och sen fortsätter läsa lite då och då om jag finner nåt intressant i den. Idag, alldeles nyss så kom jag in på en sån blogg, och jag fann den intressant så jag hade en liten tanke långt bak i huvudet att jag skulle kunna fortsätta läsa den här bloggen. Men sen kom inlägget som gjorde att jag fick en klump i magen och som bestämde att den här bloggen deletas ur mitt huvud. Det..sårade mig om jag ska vara helt ärlig. Inga namn nämndes, men jag vet att det var mig det handlade om. Det kanske inte var menat till mig, men det kändes ändå som att om jag läste just det inlägget så skulle jag ta åt mig av vad som stod där. Och grattis kära bloggerska, ditt budskap gick fram! Jag har tagit åt mig, och jag skäms. Jag hoppas nu innerligt att du kan komma fram till mig och säga precis det som du skriver på bloggen. För det skulle du göra om det vore en mer proffesionell människa än mig, inte sant?

Jag vill inte säga att en blogginlägg förstörde min kväll, det vore ju ett fett i-landsproblem, men jag vill ändå inte påstå att jag kommer att kunna le på samma sätt som jag kanske hade kunnat göra om jag inte läst bloggen. Det kommer att gnaga mig i en tid framöver att du inte kan ge mig kritik face to face utan låter mig gå runt och tro att det jag gjorde var nästintill proffesionellt. Jag menar, om inte jag hade råkat läsa det där inlägget då hade jag antagligen gått runt och trott att jag skulle få creds av proffsen om dom fått se det när det i själva verket var raka motsatsen; att proffsen skulle gråta. Hur många gånger skulle jag ha gjort samma sak om jag inte läst det? Hur många gånger skulle jag ha gjort det bättre om du sagt det till mig?


Bruden, hjälp mig på vägen till att bli en profesionell kvinna!