Höstpyssel.

Jag känner inte igen mig själv numera. Hälften av sakerna jag pysslar med så har jag ingen aning om vad det är jag pysslar med. Och det värsta är att, jag vet inte om jag lider av det så jävla mycket som man egentligen kanske borde? Jag borde ju må helt åt helvete, ligga i fosterställning i min säng hela dagarna och bara gråta tills tårarna tar slut. Och sen då tårarna tagit slut så ska jag fortfarande ligga i fosterställning i min säng och bara stirra in i väggen. Sen, vid den tidpunkt då folk helt allvarligt börjat fundera på om jag dött eller någonting, då ska jag fan påbörja projektet med att försöka förstå vad det är jag pysslar med egentligen. Så är det jag borde göra för fan! Men gör jag det? Nej. Istället så pysslar jag på med det jag inte har någon aning om vad jag pysslar med och jag pysslar på med det som jag vet vad jag pysslar med också. Jag pysslar på med allt och ingenting!


When tre becomes one, då blir det pyssel på hög nivå.