Cry me a river.

Jag har haft en jävla massa skumma drömmar på senaste tiden. Alltifrån trollen som är med i bredbrandsreklamen till typer som ser ut som Gollum fast upprätta. Mina nätter har alltså varit långt ifrån okey. Och detta berättade jag för världens bästa Anton, och han sa att han ofta drömmer att han kraschar/håller på att dö med skotern. Jag började själv fundera på när jag senast hade en sån dröm, och det var ett bra tag sen. Någonting som också var ett bra tag sen var att jag fick gråta i en dröm, det var verkligen inte igår.

Men inatt så såg gudarna till att jag fick gråta. Och på vilken makt jag har då jag är 18 bast, hehheeeh! Läget hade nämligen blivit så att jag och min familj, utom min bror, skulle flytta till Umeå. TILL UMEÅ?!?!?!? Vafan skulle vi göra där? Det fick jag aldrig svar på. Det kändes helt okey att flytta ändå, tills dess att mina favoritpersoner stod på våran gräsmatta och grät; Anton, Hanna, Jen9 och min storebror. Allihopa stod där och bara grät. Då började jag också gråta. Och jag grät. Och jag grät. Och jag grät. Och sen började jag skrika på min mamma att jag inte ville flytta. Hon sa att det inte fanns något att göra åt saken. Och sen började jag dampa på min mamma och skrek att jag vägrade att flytta. Och sen mina vänner så kom jag på att jag är ju för fan 18 år, vilket innebär myndig, vilket innebär att jag får göra precis som jag vill! WOHO! Så jag skrek lite mer på min mamma att jag inte behöver följa med dom, och att om dom flyttar så får dom fan fixa en lägenhet mitt i stan till mig. Sen kunde dom dra precis när dom ville. Fast jag grät fortfarande.

Jag kan tyvärr inte berätta för er hur det hela slutade, jag vaknade. Men jag grät i alla fall, och tro mig då jag säger att jag måste ha gråtit för alla nätter som jag inte gråtit i hittills. För det var mycket gråt. Men det jag ville komma fram till med det här sjuuukt nödvändiga inlägget är att jag insåg att jag, som aldrig varit speciellt rädd för att flytta och pröva nya saker, inte alls vill flytta härifrån Luleå. No way att mian favoriter ska stå på min gräsmatta och gråta! Tacka vet jag resor! Tacka vet jag Anton, Hanna, Jen9 och min storebror.