Återuppståndelsen.

Kommer ni ihåg då jag berättade för er om att min dator kraschat och att det mest troligt var så att allting jag hade på den var puts väck? Men jag sa också då att det fanns en chans till att allting var kvar, för det hade lyckats en gång förut då den velat ta livet av sig. Ingen av er idioter trodde på mig då, och så småningom så slutade jag själv att tro på att jag skulle få tillbaka alla mina fina och fula bilder som jag samlat på mig. Jag började till och med att spåna efter en nya dator, en helt tom dator. Fan, då är det verkligen så att hoppet har hoppat iväg långt bort åt helvete.

Igår så ringde min morbror mig och säger att han vill prata om datorn. Jag var helt säker på att det var nu begravningssnacket skulle komma. Fan, jag pallade inte att gå igenom det där. Det skulle bli för jobbigt! Jag var nästan beredd på dödstöten då han säger; "Jag lyckades att fixa datorn. Allting är som det var förut, allting finns kvar och.." Sen vet jag inte vad han säger, för jag slutade lyssna då.

Ser ni? Under kan ske! Jag har fått tillbaka min dator, och den är lika ful och jävlig som förut. Men den är tillbaka, med bilder och musik och allt vad Gud nu valt att jag ska göda den med. Det är som att min dator har fått i sig en mängd av självaste Kristi blod. För Jesus, han dog och började leva igen och det har min dator också gjort. Två gånger till och med! Fyfan, det var nog rätt mycket blod ändå. Datorn nallade säkert alltihopa då Jesus dog på korset.

Men konstigt nog så känner jag ändå; vad ska jag med en dator till? Och nu tänker Jenfan; vad ska du inte med en dator till?