Då vi svängde höger i korsningen som visar att det bara är en mil kvar till Kåbdalis så var inte snökarmarna högre än bilrutan som dom brukar vara. Men det gjorde ingenting, för jag var ändå på väg hem igen.
Natten till lördag så satt jag uppe och funderade på allt och ingenting. Alla andra i stugan sov sött, men jag kunde verkligen inte sova. Jag kunde bara fundera den natten, so I did what I do best. Och vet ni? Den här vintern, den kommer att bli min vinter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, såhär ligger det till, Brorsan har alltid när jag var mindre, kallat mig för "snorhyvel" istället för "snorunge" och tar man bort snor, så kändes det som en rätt skön benämning ju. "Hyvel."
Skicka en kommentar