R.I.P! Eller?

Jag och min supersnygga biatch Anton dammade ner till Vännäs för att hälsa på vår kära herr Stink och Dreggel som i stor sorg och saknad hastigt lämnade oss 17 augusti 2009. Han mådde bra, han trivdes med Harren, som för övrigt låg i feber och kallades även för Svinet eftersom vi trodde att det var den ökända svininfluensan som tagit sig an Daniel Harilas kropp. Alla tecken tydde på det; sängliggande, den slemmiga hostan, nästäppan. Men vi kan tyvärr inte ge några besked ännu. Vi får avvakta. Hans tillstånd är i nuläget stabilt. Lägenhet var jättefin, en riktigt ungkarlslya hade dom lyckats göra det till också. Jag behöver inte säga mer. Tänk er bara att två 17åringar lämnar sin familj och sina vänner i all hast, inte kul. Jag är glad att jag tog mig modet att besöka honom, jag brukar ha lite svårt för något sånt annars. Men med Anton vid min sida, så gick det. Jag hade liksom en axel att gråta mot då det blev för jobbigt, då alla minnen jag och Oscar har tillsammans kom upp igen. Men jag är glad att jag gjorde det. Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge tills jag besöker honom igen..