Linda Holmkvist och Oscar Uvemo.

Igår kväll så satt jag, Linda, min supersnygga biatch Anton och Oggieboy på Lindas altan och drack thé och spelade spel. Det var en av dom finaste kvällarna i mitt liv.

Jag har två namn som rubrik idag. Det är för att det är bland dom viktigaste namnen i mitt liv och namnen tillhör två av mina bästa människor, som snart flyttar ifrån mig, mina andra bästa, sina familjer och ifrån Alvik. Jag har inte tänkt på det så mycket, jag har som inte fattat det. Förrän nu. Förrän igårkväll, då vi satt på Lindas altan. Då slog det bokstavligen mig att vi inte kommer att kunna sitta så här igen på minst tio månader. Eller nog kan vi sitta på Lindas altan om vi vill, men ni måste hålla med om att det är aningen fuckat eftersom Linda själv inte är där? Mmhmm juste.. Jag blev också förbannad på mig själv och på mina bästa för att vi inte har suttit på Lindas altan förut, vare sig thé eller spel varit med eller inte! Jag fick som känslan att vi gått miste om så många fina kvällar, kvällar som hade kunnat bli bland dom finaste i livet, bara för att vi inte har förstått att dom här ska lämna Alvik. Bara för att vi gjort annat istället för att ta vara på stunderna med varandra. Jag vet inte hur jag ska avsluta det här stycket, det är för mycket känslor.

Det är i alla fall nu, hemskt nog, som jag verkligen förstår att dom flyttar. Och det gör jätteont i magen. Och det trycker i halsen. Och det spränger i ögonen. Och jag gråter. Det är saknad.