Mina päron dammar till Kåbdalis på lördag, dags att ställa upp husvagnen. Underbart! Men jag stannar hemma. Jag skippar promenaden uppför backen, för att sen bara sitta där och kolla ut över den mest fantastiska plats en människa delvis kan växa upp på.
Varför? Jag vet inte.
Det kommer fler gånger, det gör det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar