Farewell my hell.

Jag signar ut. Totalt.
På alla sätt och vis.

Good times and bad times.

Jag tänker på stoora rosa elefanter.. med GIGANTISKA jävla rövhål.
Och ändå, så lyckas jag inte att le..

Mayhem.

Perfekt tillstånd.
Perfekt sällskap.
Perfekt musik, även om jag antingen missade Lorentz och Sakarias pga oklar orsak.
Perfekt med nya ansikten.
Gårdagskvällen var superlicious!

Melissa Horn says;

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där.

Men är livrädd för att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.

Vi har försökt fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.
Jag vill ha dig nu.

Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt.
Jag har förstökt tänka bort dig på alla sätt.

Det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt.

Och jag vill ha dig nu.

Jag vet precis vad du tänker fast du aldrig sagt ett ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor.

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se.
Jag drar mig sakta undan och solen följer med.
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är.

Men jag ska sjunga, då ska det finnas tid till att sjunga fritt.

Hur ska du våga chansa?

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?

Visst finns det dagar då jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.

Lever kvar i samma damm.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen.

För jag har en längtan som aldrig går över.

Vi ska vara dom vi vill vara hellre nu än efteråt.

För jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Och jag kände dina ögon den natten, dom följde varje steg.
Dom såg mig som någon annan och jag kände mig som det.

Vi talar sällan om våran framtid.
Vi talar aldrig högt om det vi har.

Först när du tar ner dig på jorden, först då kan jag vara din vän.

Du säger att jag skrämde bort dig, men du var ju aldrig här.

Någon tittar på oss.
Är det min tanke hon ser eller är det dina röda kinder som avslöjar mer?

Så vi vet båda att det är så här man mår då man hemligheter har.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt känna efter hur det känns.
Ja, man gör som alla andra och försöker bli van.

Sen en tid tillbaka har jag tänkt så här och insett att jag måste börja om.
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där.
Men snart ska jag hitta den jag är.

När tiden gått och det blir som dom förutspått.

Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här.
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är.

Men jag vet att jag döljer en sanning.
Att väntan inte leder någonstans.
Jag vet att jag måste ta steget ut ur vår sista dans.

Word Melissa, word.

julia månssons humor! :)

"Nu ska jag gå hem och kolla 'film' och sen 'sova'."
HAHAHAHAHAHAHAH!

Saturday night live.

Igår så fördrev jag min kväll och natt tillsammans med Carrop, Christoffer, Daniel, Toobi och med världens bästa Anton. Vi kollade lite film, pratade, åt godis, skrattade, ni vet sånt där vanligt. Lite mer ovanligt var att vi spontant gick ut med våra godismagar, på Kafelino. Men det är ingenting väsentligt.

Idag ringer Carrop mig och kollar läget bara, sen säger hon någonting om gårdagen och avslutar meningen med någonting som jag aldrig kommer att glömma; "...vilka roliga vänner du har, Julia!"

Word Carrop, word.

Som dag och natt.

Mina dagar består av att lyssna på tung jävla musik; sån som man kan skrika med i även fast man inte kan texterna, det låter bra ändå.

På kvällarna så är det oftast så att jag lägger mig i sängen och fäller någon tår samtidigt som jag lyssnar på min älskade Joshua Radins underbara musik.

Det är vid såna här tillfällen som man känner att det aldrig skulle funka. Aldrig någonsin! Envisheten och tjurigheten tar över med stormsteg.

Samtidigt vid just dessa tillfällen så vet man att det skulle övervinna allting. Kärleken och ömheten skulle ta över och bli stolta segrare.

Det nattlånga kriget.

Ovanan att vända dygnen på lov fortsatte in på skolveckan, vilket tillsammans med en halvsjuk brud resulterade i att febran kom och tog mig inatt. Hårt.

Febran, may the force be with you! Jag tänker inte låta dig förstöra min vecka, den är way to important. Jag ska klippa till folk och jag ska ta en efterlängtad fika.

Febran är hård, men jag är hårdare.

And all I ever new, only you.

Min helg har varit kind of different. Vid några tillfällen, inte många; två eller tre stycken, så har upplevt en tanke som börjat nere vid fötterna. Först är det en känsla, så klart, den börjar i fötterna och kryper sig uppåt längs benen och uppe vid höfterna så känns det som att jag är totalt förlamad. Det krampar liksom i hela min undre kroppshalva. Sen kommer magen och där gott folk, suger det som...ja, det bara suger sjukt mycket! Ryggen får rysningar och jag skruvar lite på mig samtidigt som jag får ett leende på läpparna som sprider sig i hela ansiktet. Jag har inte haft en aning om vad det som har hänt innan beteendet blir en tanke som ger mig högkompetenta hjärna en fet bitchslap.

Påsklov 2010.

I omvänd ordning.

Socialt umgänge.

Klippte till folk.

Chill.

Träning.
Kåbdalis.

Party in the USA (läs: Alvik)!

Det räcker med att säga; Alvik -det är inte som det ser ut.

Happy Birthday!

Yessir! Det här är skitskumt. Du, min lilleplutt, är 18 bast nu. Myndig. Vuxen! Men det känns mer okey att du, som alltid har lärt mig om saker och ting här i livet, är vuxen nu, för tidigare så var det lite skumt att en ungdom lärde en vuxen om saker som en vuxen borde ha lärt en ungdom om. *flirtar!*

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dig, älskade vän. Jag är glad att jag har dig i alla fall! För, många säger att den skulle kunna gå igenom eld och vatten för sin bästa vän, jag har också sagt att jag skulle kunna göra det men jag säger det inte längre. För jag har gått igenom eld och vatten med min bästa vän. Bokstavligen. VI, du och jag, har gått genom eld och vatten tillsammans, för varandra. Och jag kommer alltid att gå med dig, oavsett om det är eld och vatten eller inte.

Det jag älskar mest av allt med dig Anton, det är våra stunder som bara du och jag kan ha tillsammans. Du försöker förklara någonting för mig, jag förstår inte, du blir förbannad på mig, jag blir förbannad på dig och sen är helvetet lös. Vi skriker på varandra, vi slår med armarna, sparkar febrilt med benen, vi sliter vårat hår, sätter eller lägger oss i fosterställning och gungar autistiskt, vi biter i kuddar/täckten/filtar/eller vad som är nära till hands. Allt detta i typ 2 minuter, max, för att vi sedan ska titta på varandra, skrika "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!" eller "WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!!!" följt av "JAG OOOOOOOOOOOOOOOORKAR INTEEEEEEEEEEEEE!" och slutar med den älskvärda frasen "Fint väder! :D" Sen allting normalt, som om ingenting har hänt. Dom här aggressionsfylla minutrarna(?) är nog dom jävligaste som jag upplever. Men samtidigt är det dom absolut roligaste och mest härliga stunder, eftersom jag kan skratta sönder totalt precis efteråt. Temprament? Vi? Nej, det tror jag inte.


Folk har google, jag har dig.
För du har mig. For eternally.

Välkommen, till att göra Luleås uteställen ännu osäkrare än vad dom var förut! God bless you!

Kärlek börjar alltid med bråk.

"Well, that's what we do, we fight. You tell me when I am being an arrogant son of a bitch and I tell you when you are a pain in the ass. Which you are, 99% of the time. I'm not afraid to hurt your feelings. You have like 2 seconds rebound rate, then you're back doing the next pain-in-the-ass-thing."

julia månssons humor! :)

Ett x antal vuxna människor, kvinnor, sitter och pratar om när damernas bastu slås igång. Någon själ säger att den kan man sätta igång när man vill.
Random person: Vadå?
Anonym: Man kan sätta igång damerna när man vill.
Random: Jaså, hur gör du då?
Anonym: Njaa.. pillar lite på aggregatet.
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Det är påskbuffé som står på menyn, observera att det är buffé och då det är såna saker så brukar man fylla tallriken till max, äta upp och sen hämta mer. Min bordskamrat, visste tydligen inte om detta.
Mamman: En majskolv, ett ägg och en liten köttbit?
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHA!

To be continued..

Det klickade för mig angående fängelsesstraffen.

Eller det kanske är just därför vi har rättspsykriatisk vård? Vi klarar inte av att hålla någon inne på livstid, så istället så ger vi dom vård och byter ut titeln mördare till patient! För läkaren kan då skriva ut patienten och vi i samhället kan inte klaga på att en mördare släpps fri. Det är ju trots allt ingen mördare, det är en fd rättspsykriatisk patient som bara råkade mörda sin familj.

Just sound as Chewbacca!

"..förklarades som psykiskt störd och dömdes till rättspsykriatisk vård."

Det känns som att ovanstående rad är dom mest använda orden numera. I alla fall då det talas om brottslingar och kriminella. Då det handlar om personer som har mördat sin fru och barn, våldtagit flera tjejer eller en tjej flera gånger, kidnappat och mördat någon, överfallt någon och sedan knivhuggit personen mer än 40 ggr med kniv/sax and so on. You name it, det finns inga gränser idag och ändå så döms dessa gränslösa människor till någonting som heter vård.

Egentligen så ska jag inte uttrycka mig så fruktansvärt mycket om det här ämnet, för jag vet inte fullt ut vad rättspsykriatisk vård innebär. Men jag blir så förbannad eftersom jag anser att om man har begått något i stil med brotten jag nämnde tidigare så är det ett alldeles för lindrigt sätt att sona sina brott på. För om man blir dömd till rättspsykriatisk vård så får man garanterat ett bättre liv än vad man förtjänar, kanske hade innan och än vad många andra, som inte gjort något för att skada samhället, har. Det skulle inte förvåna mig om dessa människor, som får den här domen, får bättre mat än vad vi som går i skolan har och säkert så får dom pengar varje månad också. Vad ska en inspärrad idiot som som har förstört ett liv med några lax i månaden till? Kul för bruden som blev våldtagen att ge pengar till killen som våldtog henne så att han kan skaffa sig ett bra liv då han kommer ut sen.


På tal om pengar så lägger jag in en liten parentes här.
(Josef Fritzl, alla vet vem han är. Han låste in sin dotter i 24 år, samt satte på henne flertalet gånger och skaffade tillslut fram lite kidz med henne som han sedan adopterade och uppfostrade med sin fru i samma hus som han hade sin riktiga dotter instängd. Han är dömd till livstids fängelse, I LIKE IT!, för mord, slaveri, incest, olaga frihetsberövande, våldtäkt och olaga hot. MEN! Han får 1700 kr i månaden. Han får 1700 kr för att han har förstört hela sin familjs liv och chockat hela världen med sin livsstil. Vi svenska ungdomar får 1050 kr för att vi ska få viljan att plugga. Rättvis värd vi lever i va? Josef sitter i fängelse i Österrike -skicka alla jävlar som sabbar för oss här i Sverige dit så att dom får veta vad straff innebär och skicka pengarna som Josef får till något Kenyanbarn!)


Jag kan inte förstå att någon människa som gjort ett sånt allvarligt brott kan få en dom att dom är psykiskt störda? Klart som fan är dom störda i huvudet! Det fattar väl vem som helst att dom är. Man mördar inte någon om man har alla hästar hemma och bara får lust till det. Hos dessa människor saknas åtminstone en häst. Ofast är det nog alla. Men bara därför ska dom väl fan inte få vård istället för fängelse? Varför ska andra behöva betala för deras så kallade "misstag"? (Jag vet att vi pröjsar för fängelserna också, men det är mer rätt att betala en mördares straff än en möradres vård.) Sätt in våldtäktsmännen i samma cell som mördarna för fan så ska dom få känna på hur ett riktigt jävla ligg känns istället för att skicka iväg dom på ett spa! Vad är det som hindrar domstolen att sätta någon i fängelse? Vad krävs för att få ett straff istället för vård? (Och får man väl ett straff här i Sverige numera så har vi alldeles för lite stake för att hålla kvar dom jävlarna den tid dom blivit dömd för. Utan vi säger att dom har "skött sig utomordentligt", bara för att dom var duktiga som städade hela deras område i en vecka.)

Men jag har lärt mig en sak; nästa gång min lärare klagar på någonting som jag gör i skolan, då drar jag till med ett Chewbacca ljud och hon kommer att förstå mig -jag slipper skäll.


Jag blir så förbannad.

julia månssons humor! :)

Jag var på jakt efter lite information och ställde frågan vad rättspsykriatisk vård egentligen innebär till min otroligt sköna vän Gurris. Han hade svar på tal, med ett ord;
"Skola."
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Human nature.

För första gången så ser jag just nu Slumdog Millionaire. Jag vet inte exakt vad filmen handlar om, det någonting annat som tryckt undan koncetrationen på handlingen. Det där någonting annat är tillbaka blickarna i huvudpersonens liv, hur hans barndom/uppväxt var. I Indien.

Jag gråter floder, det är nästan så att jag skulle kunna skapa min egna heliga Ganges här hemma. Och ni anar inte hur mycket jag skulle vilja ha en Ganges, här och nu. För om jag hade haft det så hade jag kunnat bjuda in människorna från Indien, helst allihopa, hem till mig så att dom kunde få bli av med det fruktansvärda liv som dom flesta lever där. När man går SPIN och kommer hem från Indienresan så har man med sig sjalar, jag hade haft med mig människor.

Den största frågan som bränner sönder mina hjärnceller är; hur kan man inte vilja behandla alla lika? Hur kan man vilja sparka på ett redan liggandes barn? Bara för att det här barnet inte har tiggt ihop nog med pengar, som ändå inte ger barnet något. Vad är det som skiljer oss åt? Pengar? Indien är ett U-land. Jo tack, jag vet. Jag vet också att det finns diverse hjälporganisationer som samlar in pengar till dessa U-länder. Men finns det några organisationer som tränar kickboxning för att kunna sänka människorna som sparkar på barnen som redan ligger ner? Nej? Och ja! Jag tycker att man borde sänka såna människor. För dom, om några, är inte värda lika mycket som alla andra. Det går inte att undervisa såna människor att alla är lika mycket värda.

(Varför spöa skiten ur en människa som har vunnit pengar på ett frågespel vars svar han kunde tack vare erfarenheterna han fått efter ett liv som föräldra- och hemlös? Innebär hans bakgrund att han fuskar för att han inte hade råd att köpa Nationalencyklopedin?)

Fred på jorden är svårt, kanske omöjligt, att skapa och det är inte heller det som jag vill få fram här. Jag undrar bara hur brist på pengar kan skapa en tanke hos en människa som säger; "Använd barnen!". I ovanstående stycke så kan jag förstå om jag gav dubbla budskap; jag sa först att alla är lika mycket värda för att sedan skriva att vissa är värda att sänkas. Men jag tror till 100% att ni, vilka ni nu än är, håller med mig om att människor som använder andra människor, helst hemlösa, uteliggare, dom svaga med andra ord, till att tjäna stålar själv genom slavhandel, prostitution, "tiggning" osv. kan få hjälp att nå botten om dom ändå sjunkit så lågt redan?

Jag vet inte om jag är lyckligt lottad som får bo i ett land där vi så gott som lever efter att alla människor är lika värda. Eller har jag fått oturen att få växa upp i ett land där vi lär oss att se bort från det som är the real life för allt för många människor idag?


Jag avslutar med det bästa ordet som finns; volontärarbete.

julia månssons humor! :)

Det räcker med att säga; Henny.
"Hittade ett paket med Ballerina Kladdkaka och det var ett kex kvar. Skulle ta ut kexet och slinter med handen och kexet ramlar ner i kastrull som står i disken och är fylld med gammalt paltvatten.."
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Babyshower!

Idag lät jag Jannice, världens coolaste Janncie, gå lös på mitt hår.
Det är ungefär så här Rihanna, Pink och Agyness Deyns bebis skulle se ut, med en gnutta asiatisk krydda. Helt okey ändå!

Finest.se

Ikväll var det en sån där fin kväll, en sån som jag älskar.
Äntligen.

"Det är såna som du som dödade Bambies mormor!"

• I det här inlägget av Alex Schulman, som jag hittade i JohannaHjorths blogg, så skriver han om att dagens äldre som bor på äldreboende inte får samma rättigheter som dom hade haft om dom bott hemma. Ett exempel han tar upp är att dom inte får dricka ett glas vin till maten, som att självklarheten att välja själv vad man vill dricka till maten försvinner då man flyttar till ett äldreboende.

• Idag så hörde jag på Rix FM om Torsten och Maggie, ett äldre par som varit gifta sedan 1945. Torsten har haft tre hjärtinfarkter och är nästan helt blind. Maggie bor, som jag fattat det, på ett ålderdomshem eller någonting i den stilen och nu har omvårdsnämnden i deras kommun sagt att Torsten, hennes make sedan 65 år tillbaka, inte får flytta till henne eftersom han anses vara för frisk! Nu så har omvårdsnämnden ändrat sig och Torsten och Maggie får bo tillsammans. God bless you!

Jag säger som Ola Lustig i Rix FM; "Jag får oerhört ont i hjärtat", då jag läser och hör om hur dagens samhälle behandlar våra äldre. Hur kan människor som har "makten" göra så här?! Även om äldre människor blir placerade på ett äldreboende för att dom inte klarar av att bo själva så innebär väl inte det att dom inte klarar av att välja saker och ting angående deras mat själva? Hur kan någon människa anse att en person, som varit nära döden tre gånger och dessutom är nästintill blind, mår som fisken i vatten och därför tvingar den stackaren att bo själv, utan sin fru som han varit gift med i 65 år? Har jag missat något eller ändras vi människor då vi blir äldre, så att vi tappar kött, blod och känslor? Varför blir dessa människor, våra farföräldrar och morföräldrar behandlade som barn? Eller nej, det är värre än barn; för barn får åtminstone välja vad dom vill dricka till maten! Varför finns det en ålder som gör oss myndiga då vi ändå tillslut blir "omyndiga" igen?

Jag, och säkert många andra, blir alltid störtförbannad då dom äldre säger "Dagens ungdomar..", suckar och skakar på huvudet. Men nu kan jag inte göra annat än hålla med dom, vad är det för fel på oss; dagens ungdomar? Jag vill inte sitta i en tvångströja bakom stenväggar då mina barnbarn kommer för att hälsa på. Jag vill inte heller behöva säga till dom att då jag var liten så låste vi in och tog bort rättiheterna för såna som mig, eran farmor/mormor. Vi lever i ett I-land och har ingenting att klaga på egentligen! S varför gör vi så här mot det viktigaste vi har och sen klagar på vad som sägs av den äldre generationen om den nya generationen? Pensionärerna gör spegel på vårat fuck you.

Peace on earth, snälla! USA och Afghanistan är låga länder, dom krigar. Men vi kan väl låta bli att sjunka lägre än dom genom att undvika ett krig mellan oss och våra pensionärer?

To be or not to be.

Nog är dom rätt snygga ändå, inte sant?

julia månssons humor! :)

Jag hade bestämt mig för att inte intaga någon mer alkoholhaltig dryck den här månaden, eftersom jag inte hade ekonomi till det och för att jag legat i lite väl hårt senaste tiden, så jag behövde vila/träna upp kroppen igen. Jag hade ändå bestämt mig för att dra till ett poolparty, nykter, och jag var stolt över mitt beslut. Min Gurris hade bara en sak att säga om det;
"satsigtjej.se/jagskapåpoolpartynykterochkommerblikalladtorrtrotsattjagbadar!"
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHA!

Pussycat.

Helgens höjdpunkt har ändå varit att Jen9, katthataren, satt och gosade med Harriet. Vid första anblick av min bebis så säger hon; "Titta inte på mig ditt äckel! Jag hatar ögonen hos katter, det är som att dom anfaller vilken sekund som helst." Det sista hon sa, då Harriet sitter i knät på henne; "Aahww Harriet! Naaaw, vad gullig du är."

Aint no sunshine.

Ikväll är bara en sån där konstigt kväll. Det började då slutsignlaen för Luleå - Timrå gick, sen fortsatte det bara utför.

Bff, varför var du borta en kväll som denna?

Human nature.

Kan djur vara homosexuella? Och i så fall, hur vet man att dom är det?

The faboulous life of.

"Jag måste vara offline. Jag låtsas vara hos balklänningsmakaren, för jag orkar inte umgås med X och X är inloggad då kan inte jag logga in. "
Johanna Hjorth, 2010.

julia månssons humor! :)

Henny hittar snokar runt lite i mitt rum, hittar en väska, kollar i den och säger;
"Julia, du har verkligen tamponger överallt."
HAHAHAHAHAHA!

Senare under kvällen så sitter vi och trycker i oss Ben and Jerry's, mangosorbén, och Henny fick en bit av en frukt.
Henny: Ååh, jag fick en hel jordgubbe!
Julia: Annars är det en mangobit, eftersom vi äter mangoglass.. HAHAHAHAHAHAHA!

Skicka vidare.

Jag tycker det är rätt fantastiskt hur ens egna sorger kan vara till hjälp för någon i ens omgivning, hur dom värsta tårarna som man någonsin gråtit kan vara avgörande för en annans persons beslut.

Experience?

Och jag vill att du ska veta att jag, den söta lilla Zebran, är beredd att gråta dom allra värsta tårarna om och om igen, för att hjälpa dig.

This is how you remind me.

Mitt i kaoset så stannade allting till. Plötsligt så står jag still och tittar på dom som springer omkring med ölflaskor och tallrikar istället för att vara en av dom. När jag kommer tillbaka till verkligheten och kaoset så är det som att Rafiki har slagit mig i magen istället för att slå Simba i huvudet, det gjorde inte ont men det fick mig att tänka annorlunda. Det var som att det var en reminder; "Just det!".

Skrämmande? Ja.
Behövlig? Ja.

SAY WHAT?! Alltså VAFAN?!

Tic toc on the clock.

Ett år.
Ett jävla år sen.

Vi gör om det nästa år, sounds good?

Trädkramare?

Hur vet man när man står bakom ett träd?

julia månssons humor! :)

Jag var sjukt nervös inför min muntliga engelska redovisning och sökte hjälp av mina kära klasskamrater. Jag var inte riktigt säker på om 26 hade th efter sig, som 25th, men Hanna Långström var säker på sin sak;
"26 är inget lesbiskt!"
HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Jag, Hanna och Jossan sitter och pratar om någon kille i USA.
Hanna: Men han var mörk.
Jossan: Mörkhyad?
Hanna: Haha.. Nej.
Jossan: Men vafan, i USA finns ju allt.
Jag och Hanna: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Jossan: Men vadå? Dom har ju slavat där förr i tiden?
Jag och Hanna: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Sweet dreams.

"Drömmar om slagsmål tyder oftast på inre oro och frustation."

Shook and lurche all over the church floor.

Och Gud sade; "Varde ljus!"
Och det blev Kåbdalis och Killerqueen.

Felsms.com?

X: Du jag är ihop med nån :D :D
Jag: Vem är det? ;o
X: :D Mathilda < 3
Jag: Men vem är det som skriver?
X: Men deger :p
Jag: Ursäkta? ;o hahah say what, jag har ingen aning om vem du är mannen xD
X: Alexander :p
X: Heter du Jimmy Berglund? :p
Jag: HAHAH! Nej, det gör jag verkligen inte xD jag heter Julia, du har verkligen fått fel nummer ;>
X: Haha okey :p jag råkade adda fel :p
Jag: Hahah jag märkte det ;> det är lugnt!
X: Okej :D du förresten, mitt namn är inte deger :p det är mitt smeknamn. Mitt riktiga namn är Alexander :p
Jag: Japp, okey! Då vet jag det ;o
X: Haha jo :p xD btw, om du ska ha mig som kontakt så säg det nu :p annars raderar jag ditt nummer :p
Jag: Hahah men va? Jag känner dig inte ens, har ingen aning om din existens så nej, jag ska inte lägga till dig ;o
X: Haha förvånar mig inte :p

Together all the while.

Some things we don't talk about
Better do without
Just hold the smile
Falling in and out of love
Ashamed and proud of it
Together all the while

You can never say never
While we don't know when
Time, time, time again
Younger now than we were before

We're pulling apart and coming together again and again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again

The worlds greatest.

Hur kan det gå så fel för två så bra människor?

No mercy.

Du, jag skulle inte ångra mig för en dag. Även om du så dör imorgon.
Eller varför inte inatt?
För det är jag som har stått på mig och inte gett upp. Det är du som har börjat med tappra, onödiga, meningslösa försök till att få mig att ge upp. Jag behöver inte försöka med någonting så ja, jag är stenhård. Och vet du vad? Du har misslyckats.

Slalom baby, slalom!

OS i Vancouver 2010 har ä.n.t.l.i.g.e.n dragit igång! Och jag är nära att ta OS-ledigt från skolan. Men det här är det enda jag bryr mig om, i alla dess former.

Vinter OS är underbart, men det kan vara plågsamt också. Jag förstår verkligen inte varför min mamma inte limmade fast mig i ett par pjäxor då jag var liten? Seriöst mami, varför gjorde du inte det? Jag hade inte haft någonting emot att stiga upp före tuppen varje helg för att fara på tävlingar som ligger längre bort än Hakkas! Jag hade inte haft någonting emot det, inte så länge jag fick stå på skidorna..

Breathe out so I can breathe you in.

Jag blir ledsen då det är så här.
Breathe.

julia månssons humor! :)

Vi körde ett gäng lekar igår och Hanna, lekledare, gav order om att vi skulle komma på så många djur som möjligt på bokstaven p.
MariaN: Papegoja, pudel, pelagon..
Alla andra: HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA PELAGON!
MariaN: Vaad?
Alla: HAHAHAHAHAHAH DET ÄR EN BLOMMA!
MariaN: Men jag tänkte ju på pelikan! Faaan också!
Alla: HAHAHAHAHAHAHA!

Vi söke en person, jag har ingen aning om vem.
Maya: Men hon kanske inte har facebook.
Linnea: Hur kan det vara möjligt att inte ha facebook?!
Alla: HAHAHAHAHAHA

Josefin hade med sig en specialare till tacosen, som heter Kiscihmischi. Eller okey, egentligen heter det Quesidillas men ingen kunde uttala det rätt. Kristine kom inte riktigt överens med den här rätten så då Linda frågar henne över Skype vad vi äter, så säger Kristine;
"Ja, och så har vi dom här specialbröden med skinka.."
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Striptease?

Kvällens höjdpunkt igår var att tolv brudar drog av sig alla kläder inom loppet av 10 sek. Jag har aldrig sett brudar gå från full påklädda till att endast ha underkläder på sig på så kort tid. No mercy.

When love takes over.

Idag på psykologin så började vi med nånting som kallas för utvecklingspsykologi och det innebär att vi ska läsa om hur barnet utvecklas under dom första åren. I boken så är i princip den första meningen om ett barn är önskat eller planerat och våran lärare frågar oss vad skillnaden är. Jag funderar starkt och känner inte att det finns någon skillnad, ett barn kan vara önskat men ändå oplanerat? Han frågar oss sedan om vi själva någon gång frågat våra föräldrar om vi var önskade/planerade. Då stängde jag min mun.

Jag kände både obehag och chock. Obehag för att jag hamnade i sitsen där jag inte visste vad jag skulle svara och chock för att han antingen ansåg mig som en i mängden, trots mitt ursprung som i sin tur är alldeles perfekt eftersom det är så det ska vara, eller för att han inte tänkte på att jag faktiskt satt där med min bakgrund. Ett misstag av honom helt enkelt.

Vad skulle jag svara på den frågan? Jag vet ju att min riktiga mamma inte hade planerat eller önskat mig. Jag kan rätt ut säga att jag var ett misstag. It sounds hard, I know. Men jag vet också att det är sanningen och jag klarar av den!

Jag visste inte om jag skulle svara sanningen på den frågan inför klassen, i vilken jag känner två personer, och mest troligt skapa en sjukt stel stämmning. För att få minsta möjliga chans till att får läraren att be mig svara så försökte jag vara så frånvarande som möjligt. Ingen ögonkontakt, tryckte fram gäspningar, satt och vred mig i stolen, pillade med fingrarna, småritade. Jag tänkte att om han ser att jag inte är intresserad då kanske han byter ämne. Men mest av allt så undrade jag vad klassen tänkte. Jag var bombsäker på att dom tänkte på mig! Jag undrade om dom blev obekväma i situationen, för det blev jag. Eller så tänkte dom inte alls på mig. Jag kanske var/är en av dom?

Låt oss säga att jag svarat sanningen. Hur hade klassen och min lärare reagerat då? Hade han börjat skämmas för att han inte tänkte sig för innan han ställde frågan till en klass där det fanns en adopterad tjej? Mycket möjligt. Hade han smygt fram ett litet förlåt? Inte okey. Alla hade bara blivit obekväma då. Nu fick alla möjligheten bli obekväma för sig själva istället. Det är way to jobbigt att skämmas offentligt. Hade klassen hamnat i en situation som dom aldrig tidigare varit i? Garanterat. Men samtidigt kan jag inte klandra någon, och det gör jag inte heller, för han kan inte veta att jag är adopterad och att jag är ett så kallat misstag.

Jag har hamnat i den här situationen flera gånger och varje gång så har jag tänkt precis samma sak, men det är först nu jag talar ut. Det är nu jag hittar ord för det. Jag kan inte låta bli att skämmas för min existens gånger som denna, det låter helt sjukt men så är det. Om jag inte hade funnits så hade aldrig min klass blivit obekväma idag, om dom nu blev det. Det enda jag kan tänka under dom här stunderna är "Men guud, varför gör läraren så här mot klassen?". Jag känner mig som ett offer, kan man säga så? Skuld. Jag känner skuld. Allt det här går givetvis över så fort ämnet lämnas, men just i stundens hetta så är rodnar jag. Även fast det inte syns.

Jag skäms inte över att jag varken var önskad eller planerad, absolut inte! Det är inte därför jag har hållt det bakom dörrarna, men jag anser att det är ingenting som är viktigt att veta. Vad vinner min omgivning på att veta det? Om jag hade valt att berätta det för varenda själ som jag stötte på så tror jag att det hade blivit så mycket falsk medömkan och daltande att människorna inte skulle se mig för den jag verkligen är. Det är det viktiga med min existens, att jag blir accepterad och älskad för att jag är jag och inte för min bakgrund.

En fråga som jag ställer mig medan jag skriver det här är; varför frågar man alltid om ett barn var önskat eller planerat? Varför inte älskat? I slutändan så spelar det nog egentligen ingen roll om barnet var önskat eller planerat, för kärleken övervinner allting.


Jag var varken önskad eller planerad, men jag var älskad.
Varje dag, hela dagen.

Den värsta stunden i livet var den då du kom.

Ni vet hur jobbigt det är då man börjar asgarva då man minst får göra det och sen så ska man försöka hålla sig? Det hände mig idag, med JohannaHjort som har samma humor som mig.

Vi sitter på bussen till henne och Johanna håller på att berätta om nånting som ändå var hyfsat viktigt. In på bussen så kommer en blind man och han försöker känna sig fram till en ledig plats. Hur som helst, så blir Johanna helt tyst mitt i sitt prat och jag kände verkligen hur vi båda tänkte "Vad gör han?" även fast vi mycket väl förstod vad han gjorde. Sen vänder sig Johanna ut mot rutan och börjar skaka. Jag börjar själv skaka och hoppas verkligen att jag inte ska låta. Klart som fan att jag låter, genom näsan, ni vet så där som man gör då man försöker hålla sig för skratt? Mmmh, precis så lät jag. Jag vet att jag kommer fortsätta låta om jag inte gör nånting åt det, för sluta skratta var omöjligt även fast jag inte ville garva. Så jag knipsar tag om min näsa och slutar låta. Så där sitter vi, mitt emot den blinda mannen, Johanna shakar lös mot rutan och jag med fingarna runt näsan och tårarna bara sprutar medans jag samtidigt shakar lös.

Det här var nog ett av dom värstroliga momenten jag varit med om på länge och jag måste få försvara både mig och den andra kvinnan; det var inte åt den blinde mannen vi skrattade. Jag började garva för att vi båda tänkte samma sak och för att Johanna slutade prata mitt i allt och vände sig mot rutan för att skaka lös. Johanna började skratta för att vi blev tysta, tänkte samma sak och för att jag satt och höll mig för näsan som att någon släppt en brakare nyss.

Då vi sen hoppat av bussen så säger jag att det roliga var just att vi blev tysta mitt i allt. Johanna har ingenting annat att säga än;
"Ja just det, han var ju blind och inte döv."
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

julia månssons humor! :)

Då jag kom till skolan idag så möter Jen9 mig och är väldigt allvarlig.
Jen9: Julia, det har hänt nånting.
Jag tänker att bilden är inställd och börjar bli förbannad eftersom jag kunnat börja klockan 14.00 istället för 09.55.
Jag: Vad?
Jen9: Jennifer har blivit biten av en häst.
Jag: Va?
Nu känner jag paniken komma. Var det nåt allvarligt?
Jen9: Ja.. I pannan!
Jag: VA?!?!
Båda: Hahahahaha!

Det är sant, mina damer och herrar, min kära Jenfan har blivit biten i pannan av den häst som hon var sugen på att köpa. Det är sjukt synd om stackaren, hon har fått brainshake, men jag kan fan inte låta bli att skratta i alla fall!

På idrotten så har vi BodyPump med VBV -Världens Bästa Vera och vi ska stå i 90 grader och ryggen ska vara rakt utåt. Vissa av oss, jag bland annat, hade problem med att få ryggen rak samtidigt som jag lyfte vikterna. Men VBV vet exakt vad som krävs för att få mig med i svängarna!
"Tänk er att ni ska visa klyftan för den bakom er!"
Sådärja, nu funkade det! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

WFD -World Food Program.

Idag, som alla andra torsdagar, så åt jag och min klass på Kungsfågeln. Maddox säger att det alltid är så fruktansvärt tyst då vi äter där, det är verkligen så att ordspråket "Låt maten tysta munnen" blir personifierad i oss just då. Hon undrade även om vi tänker på nåt speciellt då vi är så tysta. Jag svarade att jag faktiskt gjorde det och det här har jag tänkt på sen jag började gymnasiet, alltså i typ 3 år.

Matsalen på Kungsfågeln, har dom mer mat än vad Örnens och Hackspettens/Lärkans matsal har?

Orsaken till att jag börjat fundera på det här är att idrottsprogrammet går ju på Kungs och idrottare äter oftast mer än vad vanliga lirare gör. Så egentligen, Kungs borde ha mer mat. Eller?

Stor och stark.

Det har kommit sjukt mycket grupper på fejjan nu och en av dom var "Jag är inte kort, alla andra är bara onödigt långa." Jag kände att den gruppen var nånting för mig, så jag blir stolt medlem. När jag sitter och kollar igenom vad som skrivits i loggen så ser jag att jag inte har nånting alls gemensamt med dom andra medlemmarna. Tjejerna är mellan 11-14 år och är 157 cm långa. Jag är 19 år och 156 cm lång.

julia månssons humor! :)

"Jag googlade!"

Du kan allt och du vet allt. Och du får mig att garva lös så som ingen annan kan.

You can do it!

I have to take a risk, take a chance, to make a change. Maybe?
Man måste våga chansa för att vinna och du har inget att förlora!

Whatcha say?

INCOMING!
Ett krokigt jävla russin som kippar efter andan 24/7.
Heavy shit? Aah, lite kanske.

Sweet Child O' Mine.

Om det fanns ord som kunde beskriva dig så hade jag skrivit dom orden här.

Out of control.

Och med det förra inlägget så tar jag steget in i ännu en grå tid.

Spindia.

Imorn åker min gamla klass, SPIN, till Indien och det är nu jag ångrar att jag bytte linje. Mer än någonsin.

Redan i ettan bestämde jag vad jag skulle ha som projektarbete i Indien, jag visste inte om det skulle skulle gå igenom men jag visste att jag skulle göra allt för att komma så långt som möjligt. Det var så självklart att det var det var mitt projekt! Jag kände att jag inte skulle kunna komma närmare än vad jag skulle göra med resan tillsammans med SPIN och jag hade tid på mig att förbereda mig mentalt och göra förarbete.

Tre och en halv vecka kan verka som en alltför kort tid för mitt projekt, men som sagt så hade jag hela två och ett halvt år på mig att ordna med förarbetet. Jag drömmer om att det kanske hade kunnat funka. Om jag stannat kvar på SPIN och fått mitt projekt godkänt så är jag säker på att jag hade fått fullt stöd från mina lärare och klasskamrater, the SPIN spirit, och jag skulle ha gjort allting som kunde göras för att hinna.

Det är ju bara lite söderut?

Jag vet inte hur det är men eftersom SPIN jobbar otroligt mycket med människor så får jag känslan av att det projekt man väljer ska handla om just människor, i Indien. Kanske? Mitt projekt skulle vara aningen annorlunda, men det skulle fortfarande handla om människor. Det skulle bara ha en liten personlig touch. Eftersom jag aldrig tog upp det här med någon av mina lärare som jag hade på SPIN så vet jag inte om det var genomförbart, men jag ångrar att jag aldrig frågade. Då hade jag kanske inte bytt till frisör och mitt liv hade förmodligen varit annorlunda nu. Om det hade varit bättre eller sämre kommer jag aldrig att få veta.

Jag skulle aldrig ha klarat av det här projektet själv, men jag visste att jag inte skulle behöva var ensam. En människa i den klassen var en sån människa som skulle stå bredvid mig på vägen dit, då vi var där och på vägen hem utan att jag ens skulle behöva fråga. Jag undrar om jag ens hade behövt visa henne min plan över mitt projekt.. Heter det projektplan?

Ingen har någonsin fått veta om vad mitt projekt skulle bli, jag kastade det i sjön rätt fort då jag bytte till frisör och även om några av er som känner mig väl har kunnat ana det så är jag glad att ni aldrig tagit upp det. Jag hade nog inte klarat av att stå naken inför sanningen; att en av dom få chanser att genomföra det här bara försvann.


Om jag gått kvar i SPIN och fått mitt projekt godkänt så hade jag, när jag satt mig på flyget, sagt för mig själv; "Mama, I'm coming home."

julia månssons humor! :)

Det är NHL lir på förballen och Anders är något av en dålig förlorare med sjukt dåligt tålamod. Jocke lyckas knäcka honom och Anders har inte mycket annat att säga än;
"Men knulla mig..upp och ner!"
HAHAHAHAHAHAHAHA!

Anders nämnde nånting om boxplay.
Anders: Vet du vad boxplay är, Henny?
Henny: Jaa..
Nicklas tyst och lite så där i hörnet aktigt: Det är spel i en box..boxplay! Hehe..
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Happy Birthday!

Min lilla pärla fyller 18 år idag! Åh, tiden går så fort..

När jag skriver det här så lyssnar jag på Kent - Utan dina andetag.

Pumpkin, nu är du äntligen 18 år. Som du har väntat va? Du vet inte hur konstigt det känns för mig att du är a grown-up woman. Fasen, du har ju alltid varit min lilla skyddsling! Även om det oftast är du som räddar mig ur diverse situationer.. Jag vet att du kommer att hata mig för det här inlägget, men hatat mig för bilder har du gjort förut och ändå så har jag fått ta fler bilder på dig. Så jag tror läget är rätt chill ändå! Men tillbaka till dig, eller jag har egentligen inte så mycket att säga. Det är som svårt att hitta ord för en sån som du, du är för fin för det liksom.

Du har haft dina stunder, som vi kan se ovan, och jag är så glad över att ha fått dom på bild. Precis som jag fått göra med våra stunder, som du och jag haft tillsammans. Jag visste att jag någon gång skulle få användning av dessa vackra och hemska bilder. Det jag önskar mest här i världen är att få fler av dina och våra stunder på bild. Och fred på jorden.

Jag tror aldrig att någon har fått ett sånt här lång födelsedagsinlägg! Men det är du värd, och mycket mycket mer.

Du är en sån där människa som man ska kalla för en bästa vän.
Jag älskar dig, min bästa vän, idag, imorgon och föralltid!