Mitt i kaoset så stannade allting till. Plötsligt så står jag still och tittar på dom som springer omkring med ölflaskor och tallrikar istället för att vara en av dom. När jag kommer tillbaka till verkligheten och kaoset så är det som att Rafiki har slagit mig i magen istället för att slå Simba i huvudet, det gjorde inte ont men det fick mig att tänka annorlunda. Det var som att det var en reminder; "Just det!".
Skrämmande? Ja.
Behövlig? Ja.
SAY WHAT?! Alltså VAFAN?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar