När jag skriver det här så lyssnar jag på Kent - Utan dina andetag.
Pumpkin, nu är du äntligen 18 år. Som du har väntat va? Du vet inte hur konstigt det känns för mig att du är a grown-up woman. Fasen, du har ju alltid varit min lilla skyddsling! Även om det oftast är du som räddar mig ur diverse situationer.. Jag vet att du kommer att hata mig för det här inlägget, men hatat mig för bilder har du gjort förut och ändå så har jag fått ta fler bilder på dig. Så jag tror läget är rätt chill ändå! Men tillbaka till dig, eller jag har egentligen inte så mycket att säga. Det är som svårt att hitta ord för en sån som du, du är för fin för det liksom.
Du har haft dina stunder, som vi kan se ovan, och jag är så glad över att ha fått dom på bild. Precis som jag fått göra med våra stunder, som du och jag haft tillsammans. Jag visste att jag någon gång skulle få användning av dessa vackra och hemska bilder. Det jag önskar mest här i världen är att få fler av dina och våra stunder på bild. Och fred på jorden.
Jag tror aldrig att någon har fått ett sånt här lång födelsedagsinlägg! Men det är du värd, och mycket mycket mer.
1 kommentar:
gah, jag blir rörd.
jag älskar dig babe! det är du och jag mot världen, alltid - okej? <3
Skicka en kommentar