söndag 12 juli 2009
With your feets on the ground.
Det är komiskt att man nästan ser det. Ser resten av omgivningen det också? Förmodligen inte, dom behöver inte se eftersom dom vet det. Jag vet ingenting, jag bara ser och jag kan bara ana. Tänk vad underbart att få vara just den personen! Men, tänk vad jävligt att bara bli en i mängden..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar