En jättebamsekram och en blöt puss till Anton Fahlanders mamma. Hon är verkligt bra och hon har gjort mig lyckligast i världen. Tack tack tack Paula!
Ps. Som tack så lovar jag dig att jag ska behandla din son så som en Gud. Så gott det går i alla fall. Ds.
söndag 21 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar