Farewell my hell.

Jag signar ut. Totalt.
På alla sätt och vis.

Good times and bad times.

Jag tänker på stoora rosa elefanter.. med GIGANTISKA jävla rövhål.
Och ändå, så lyckas jag inte att le..

Mayhem.

Perfekt tillstånd.
Perfekt sällskap.
Perfekt musik, även om jag antingen missade Lorentz och Sakarias pga oklar orsak.
Perfekt med nya ansikten.
Gårdagskvällen var superlicious!

Melissa Horn says;

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där.

Men är livrädd för att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.

Vi har försökt fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.
Jag vill ha dig nu.

Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt.
Jag har förstökt tänka bort dig på alla sätt.

Det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt.

Och jag vill ha dig nu.

Jag vet precis vad du tänker fast du aldrig sagt ett ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor.

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se.
Jag drar mig sakta undan och solen följer med.
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är.

Men jag ska sjunga, då ska det finnas tid till att sjunga fritt.

Hur ska du våga chansa?

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?

Visst finns det dagar då jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.

Lever kvar i samma damm.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen.

För jag har en längtan som aldrig går över.

Vi ska vara dom vi vill vara hellre nu än efteråt.

För jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Och jag kände dina ögon den natten, dom följde varje steg.
Dom såg mig som någon annan och jag kände mig som det.

Vi talar sällan om våran framtid.
Vi talar aldrig högt om det vi har.

Först när du tar ner dig på jorden, först då kan jag vara din vän.

Du säger att jag skrämde bort dig, men du var ju aldrig här.

Någon tittar på oss.
Är det min tanke hon ser eller är det dina röda kinder som avslöjar mer?

Så vi vet båda att det är så här man mår då man hemligheter har.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt känna efter hur det känns.
Ja, man gör som alla andra och försöker bli van.

Sen en tid tillbaka har jag tänkt så här och insett att jag måste börja om.
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där.
Men snart ska jag hitta den jag är.

När tiden gått och det blir som dom förutspått.

Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här.
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är.

Men jag vet att jag döljer en sanning.
Att väntan inte leder någonstans.
Jag vet att jag måste ta steget ut ur vår sista dans.

Word Melissa, word.

julia månssons humor! :)

"Nu ska jag gå hem och kolla 'film' och sen 'sova'."
HAHAHAHAHAHAHAH!

Saturday night live.

Igår så fördrev jag min kväll och natt tillsammans med Carrop, Christoffer, Daniel, Toobi och med världens bästa Anton. Vi kollade lite film, pratade, åt godis, skrattade, ni vet sånt där vanligt. Lite mer ovanligt var att vi spontant gick ut med våra godismagar, på Kafelino. Men det är ingenting väsentligt.

Idag ringer Carrop mig och kollar läget bara, sen säger hon någonting om gårdagen och avslutar meningen med någonting som jag aldrig kommer att glömma; "...vilka roliga vänner du har, Julia!"

Word Carrop, word.

Som dag och natt.

Mina dagar består av att lyssna på tung jävla musik; sån som man kan skrika med i även fast man inte kan texterna, det låter bra ändå.

På kvällarna så är det oftast så att jag lägger mig i sängen och fäller någon tår samtidigt som jag lyssnar på min älskade Joshua Radins underbara musik.

Det är vid såna här tillfällen som man känner att det aldrig skulle funka. Aldrig någonsin! Envisheten och tjurigheten tar över med stormsteg.

Samtidigt vid just dessa tillfällen så vet man att det skulle övervinna allting. Kärleken och ömheten skulle ta över och bli stolta segrare.

Det nattlånga kriget.

Ovanan att vända dygnen på lov fortsatte in på skolveckan, vilket tillsammans med en halvsjuk brud resulterade i att febran kom och tog mig inatt. Hårt.

Febran, may the force be with you! Jag tänker inte låta dig förstöra min vecka, den är way to important. Jag ska klippa till folk och jag ska ta en efterlängtad fika.

Febran är hård, men jag är hårdare.

And all I ever new, only you.

Min helg har varit kind of different. Vid några tillfällen, inte många; två eller tre stycken, så har upplevt en tanke som börjat nere vid fötterna. Först är det en känsla, så klart, den börjar i fötterna och kryper sig uppåt längs benen och uppe vid höfterna så känns det som att jag är totalt förlamad. Det krampar liksom i hela min undre kroppshalva. Sen kommer magen och där gott folk, suger det som...ja, det bara suger sjukt mycket! Ryggen får rysningar och jag skruvar lite på mig samtidigt som jag får ett leende på läpparna som sprider sig i hela ansiktet. Jag har inte haft en aning om vad det som har hänt innan beteendet blir en tanke som ger mig högkompetenta hjärna en fet bitchslap.

Påsklov 2010.

I omvänd ordning.

Socialt umgänge.

Klippte till folk.

Chill.

Träning.
Kåbdalis.

Party in the USA (läs: Alvik)!

Det räcker med att säga; Alvik -det är inte som det ser ut.

Happy Birthday!

Yessir! Det här är skitskumt. Du, min lilleplutt, är 18 bast nu. Myndig. Vuxen! Men det känns mer okey att du, som alltid har lärt mig om saker och ting här i livet, är vuxen nu, för tidigare så var det lite skumt att en ungdom lärde en vuxen om saker som en vuxen borde ha lärt en ungdom om. *flirtar!*

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dig, älskade vän. Jag är glad att jag har dig i alla fall! För, många säger att den skulle kunna gå igenom eld och vatten för sin bästa vän, jag har också sagt att jag skulle kunna göra det men jag säger det inte längre. För jag har gått igenom eld och vatten med min bästa vän. Bokstavligen. VI, du och jag, har gått genom eld och vatten tillsammans, för varandra. Och jag kommer alltid att gå med dig, oavsett om det är eld och vatten eller inte.

Det jag älskar mest av allt med dig Anton, det är våra stunder som bara du och jag kan ha tillsammans. Du försöker förklara någonting för mig, jag förstår inte, du blir förbannad på mig, jag blir förbannad på dig och sen är helvetet lös. Vi skriker på varandra, vi slår med armarna, sparkar febrilt med benen, vi sliter vårat hår, sätter eller lägger oss i fosterställning och gungar autistiskt, vi biter i kuddar/täckten/filtar/eller vad som är nära till hands. Allt detta i typ 2 minuter, max, för att vi sedan ska titta på varandra, skrika "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!" eller "WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!!!" följt av "JAG OOOOOOOOOOOOOOOORKAR INTEEEEEEEEEEEEE!" och slutar med den älskvärda frasen "Fint väder! :D" Sen allting normalt, som om ingenting har hänt. Dom här aggressionsfylla minutrarna(?) är nog dom jävligaste som jag upplever. Men samtidigt är det dom absolut roligaste och mest härliga stunder, eftersom jag kan skratta sönder totalt precis efteråt. Temprament? Vi? Nej, det tror jag inte.


Folk har google, jag har dig.
För du har mig. For eternally.

Välkommen, till att göra Luleås uteställen ännu osäkrare än vad dom var förut! God bless you!

Kärlek börjar alltid med bråk.

"Well, that's what we do, we fight. You tell me when I am being an arrogant son of a bitch and I tell you when you are a pain in the ass. Which you are, 99% of the time. I'm not afraid to hurt your feelings. You have like 2 seconds rebound rate, then you're back doing the next pain-in-the-ass-thing."

julia månssons humor! :)

Ett x antal vuxna människor, kvinnor, sitter och pratar om när damernas bastu slås igång. Någon själ säger att den kan man sätta igång när man vill.
Random person: Vadå?
Anonym: Man kan sätta igång damerna när man vill.
Random: Jaså, hur gör du då?
Anonym: Njaa.. pillar lite på aggregatet.
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Det är påskbuffé som står på menyn, observera att det är buffé och då det är såna saker så brukar man fylla tallriken till max, äta upp och sen hämta mer. Min bordskamrat, visste tydligen inte om detta.
Mamman: En majskolv, ett ägg och en liten köttbit?
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHA!