julia månssons humor! :)

Svenska lektion.
Brejjan (lärare): När sjutton var det den var?
Jen9: När arton var det den var? Hihihhi..
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHA!!

julia månssons humor! :)

Herr Stink och Dreggel uttrycker sig examplarist då Gandalf, the white wizard berättar sin djuupa berättelse om hur han återuppstod efter den slagkraftiga kampen mot den brinnande jättebocken. Och just vid detta tillfälle så råkade det vara en scen på typ 2 sek där man såg att Gandalf inte hade någon överdel på sig, underdelen har jag ingen aning om han hade eller inte. Det tänker jag inte forska i heller.
"Gandalf, the nudist."
HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

R.I.P! Eller?

Jag och min supersnygga biatch Anton dammade ner till Vännäs för att hälsa på vår kära herr Stink och Dreggel som i stor sorg och saknad hastigt lämnade oss 17 augusti 2009. Han mådde bra, han trivdes med Harren, som för övrigt låg i feber och kallades även för Svinet eftersom vi trodde att det var den ökända svininfluensan som tagit sig an Daniel Harilas kropp. Alla tecken tydde på det; sängliggande, den slemmiga hostan, nästäppan. Men vi kan tyvärr inte ge några besked ännu. Vi får avvakta. Hans tillstånd är i nuläget stabilt. Lägenhet var jättefin, en riktigt ungkarlslya hade dom lyckats göra det till också. Jag behöver inte säga mer. Tänk er bara att två 17åringar lämnar sin familj och sina vänner i all hast, inte kul. Jag är glad att jag tog mig modet att besöka honom, jag brukar ha lite svårt för något sånt annars. Men med Anton vid min sida, så gick det. Jag hade liksom en axel att gråta mot då det blev för jobbigt, då alla minnen jag och Oscar har tillsammans kom upp igen. Men jag är glad att jag gjorde det. Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge tills jag besöker honom igen..

Don't mess with my sense!

Jag har bestämt mig för att inte dricka en kopp thé förrän Linda my darling har kommit hem från USA.

För thé, det dricker man som bäst på Lindas altan. Och det var jag drack det sista 24 augusti 2009 tillsammans med världens bästa sällskap och det där jag kommer dricka det nästa gång kring 21 juni 2010 tillsammans med världens bästa sällskap.

julia månssons humor! :)

Under första skolveckan så skulle vi i klassen rita av varandra utan att titta på pappret. Sen så skulle vi välja den bild som man kände stämde bäst in på vad man hade för förväntningar på det här året.
Elin15: Jamen, den är som normal.
Julia: Vadå, hade du tänkt försöka bli normal i år eller? Hehhehheee!
Elin15: HAHAHAHA! Alltså så stööööörd..
Ibland är jag bara så jääävla bra, helt sjukt.

Kan ju bara tillägga att jag själv valde en bild där jag påminde om Freddy Kreuger, och den var ritad av Elin15 herself.

julia månssons humor! :)

Jag, och mina homies sitter och chillar på Lindas altan, kvällen innan hon åker till USA, och på den här altanen så här dom en..lampa som värmer med hjälp av gasol. Fredrik ställer sig upp.
Anton: Står du upp för att du fryser?
Fredrik: Nej, jag står upp för att värma mig.
Anton (väldigt suckandes): Åhhh..
Alla andra: HAHAHAHAHAHA!

Same shit, different names?

Oscar är borta, Linda är borta, fotbollsskorna är lagda på hyllan, min rygg är paj, och så är det du.
Kan det bli värre? Jag bara undrar.

Both are gone, no one to go.

Hon har åkt nu.

Linda Holmkvist, Lindus, Babe and so on.. Same shit, different names!
Vi kommer att sakna dig the fucking most! <3

julia månssons humor! :)

Barnprogram är dagens ämne, Bolibompa för att vara exakt.
Anton: Men halv sju börjar programmen för dom större barnen.
Linda: Det är då dom visar porrfilmer.
Julia: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

A slowly death.

På måndag drar skolan igång igen. Och för mig drar den igång på riktigt. Ni vet, jag gick ju om ettan förra året och därmed så hade jag det sjuuukt soft. Jag hängde sjuuuukt mycket på KQ och fick sjuuukt mycket skillz. Guldvärt! Men i år så kommer jag inte kunna softa lika mycket, vilket innebär att jag inte kommer att kunna hänga lika mycket på KQ och mina skillz kommer inte att öka lika mycket som förra året. Det har jag vetat hela sommaren, det var bara dags att säga det till KQ Crew idag. Det var tamejfan det värsta jag gjort, det var hemskt.

Mitt rätta jag.

Klädsel för motion av hunden torsdag 20 augusti 2009: Sockar, tjockare sockar, underställsbyxor, mjukisar, linne, underställströja, hoodtröja, haglöfsjacka, lovikavantar, halsduk och mössa. Det börjar närma sig..

Jag. I rätt kläder i rätt omgivning tillsammans med rätt människor.

One is gone, one to go.

Han har åkt nu.

Oscar Uvemo, Uven, Flibson (eller var det Flibben?), Oggieboy, Herr Stink och Dreggel and so on.. Same shit, different names!
Vi kommer att sakna dig the fucking most! <3

Linda Holmkvist och Oscar Uvemo.

Igår kväll så satt jag, Linda, min supersnygga biatch Anton och Oggieboy på Lindas altan och drack thé och spelade spel. Det var en av dom finaste kvällarna i mitt liv.

Jag har två namn som rubrik idag. Det är för att det är bland dom viktigaste namnen i mitt liv och namnen tillhör två av mina bästa människor, som snart flyttar ifrån mig, mina andra bästa, sina familjer och ifrån Alvik. Jag har inte tänkt på det så mycket, jag har som inte fattat det. Förrän nu. Förrän igårkväll, då vi satt på Lindas altan. Då slog det bokstavligen mig att vi inte kommer att kunna sitta så här igen på minst tio månader. Eller nog kan vi sitta på Lindas altan om vi vill, men ni måste hålla med om att det är aningen fuckat eftersom Linda själv inte är där? Mmhmm juste.. Jag blev också förbannad på mig själv och på mina bästa för att vi inte har suttit på Lindas altan förut, vare sig thé eller spel varit med eller inte! Jag fick som känslan att vi gått miste om så många fina kvällar, kvällar som hade kunnat bli bland dom finaste i livet, bara för att vi inte har förstått att dom här ska lämna Alvik. Bara för att vi gjort annat istället för att ta vara på stunderna med varandra. Jag vet inte hur jag ska avsluta det här stycket, det är för mycket känslor.

Det är i alla fall nu, hemskt nog, som jag verkligen förstår att dom flyttar. Och det gör jätteont i magen. Och det trycker i halsen. Och det spränger i ögonen. Och jag gråter. Det är saknad.

If I could turn back time.

Det finns en sak som jag verkligen vet att jag ångrar att jag inte har genomfört här i livet. Det är att jag inte for ner till Stockholm 13 maj 2009 och såg Beyonce spela live i Globen.

Private practice.

Övning ger färdighet. Det säger alla. Men då är det väl fan bra om man får öva på det som man ska kunna då det väl gäller?

Icke läskunnigas favoritinlägg!

julia månssons humor! :)

En mycket nära och god vän till mig ger mig frågan;
"Har du möjligen en förklaring till varför det ligger kondomer i min jacka? Och i innerfickan dessutom!"
Jag kunde inte annat än vräka ur mig; HAHAHAHAHAHAHAHA!

Den var inte mitt fel, inte den här gången.

Talk to the hand, 'cause the face doesn't listen.

Det är snart dags för mig att bli märkt för livet och vad jag skulle göra har inte varit något problem för mig, och inte för någon annan heller. Alla har tyckt att det varit en superlicious sak att tatuera och dom har varit glada. No problems! Däremot så har det varit lite mer funderingar kring vart jag ska placera den. Eftersom det är ett relativt viktigt motiv för mig så har jag alltid tänkt att jag vill visa den, så mycket som möjligt liksom. Jag vill visa att jag är stolt.

I samma veva som jag berättade till dom som frågade vad jag skulle göra så sa dom; "Tänk på att välja ett ställe som du kan dölja den på." Dessa människor är bara vuxna. Jag svarade lite vagt om att jag hade funderingar, men jag hann aldrig säga mer. Sen kom frågan; "Vart vill du göra den?" och tonläget var väääldigt rakt på sak. Då jag säger min placering så blir den glada stämingen helt plötsligt jättestel. Sen kommer tjatet; "Tänk då du är 70 år gammal och sitter på ålderdomshemmet och har den där tatueringen, slapp hud..", "Tänk då du ska ha en fin klänning som kanske inte alls går ihop med tatueringen.." och BLA BLA BLA! Ursäkta, men vadå klänning som inte går ihop med motivet? Det är ju för fan som att säga att jag själv ihop med klänningen? Synd! Då får jag välja en annan fucking klänning!

Jag tänker tatuera vad jag vill, vart jag vill. Jag bryr mig inte om vad fan som sker om hundra år. Jag sitter hellre på ålderdomshemmet och är 70 bast och ångrar att jag gjorde tatueringen än att jag inte gjorde den. Jag blir bara så otroligt less på tjatet. Jag är inte nöjd med min kropp nu, och jag kommer garanterat inte att vara det då jag är 70 bast heller. Då är frågan bara om det är pga tatueringen eller om det är något annat. Om jag inte gör tatueringen så kommer jag aldrig att få veta. Visst, jag kan förstå dessa människor som blir chokade över att jag, en tjej på 18 år, har en sån placering men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om dom är avundsjuka för att jag och många andra ungdomar vågar göra det som dom aldrig vågade göra.

Onsdag 5 augusti 2009 klockan 10.00 tatuerar jag in Nilupa på underarmen.

En bild säger mer än tusen ord.