torsdag 29 april 2010
måndag 26 april 2010
Good times and bad times.
Och ändå, så lyckas jag inte att le..
söndag 25 april 2010
Mayhem.
Perfekt sällskap.
Perfekt musik, även om jag antingen missade Lorentz och Sakarias pga oklar orsak.
Perfekt med nya ansikten.
Gårdagskvällen var superlicious!
Melissa Horn says;
Men är livrädd för att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.
Vi har försökt fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.
Jag vill ha dig nu.
Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt.
Jag har förstökt tänka bort dig på alla sätt.
Det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt.
Och jag vill ha dig nu.
Jag vet precis vad du tänker fast du aldrig sagt ett ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor.
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se.
Jag drar mig sakta undan och solen följer med.
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är.
Men jag ska sjunga, då ska det finnas tid till att sjunga fritt.
Hur ska du våga chansa?
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Visst finns det dagar då jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.
Lever kvar i samma damm.
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen.
För jag har en längtan som aldrig går över.
Vi ska vara dom vi vill vara hellre nu än efteråt.
För jag vet vem jag är när jag är hos dig.
Och jag kände dina ögon den natten, dom följde varje steg.
Dom såg mig som någon annan och jag kände mig som det.
Vi talar sällan om våran framtid.
Vi talar aldrig högt om det vi har.
Först när du tar ner dig på jorden, först då kan jag vara din vän.
Du säger att jag skrämde bort dig, men du var ju aldrig här.
Någon tittar på oss.
Är det min tanke hon ser eller är det dina röda kinder som avslöjar mer?
Så vi vet båda att det är så här man mår då man hemligheter har.
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt känna efter hur det känns.
Ja, man gör som alla andra och försöker bli van.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt så här och insett att jag måste börja om.
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där.
Men snart ska jag hitta den jag är.
När tiden gått och det blir som dom förutspått.
Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här.
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är.
Men jag vet att jag döljer en sanning.
Att väntan inte leder någonstans.
Jag vet att jag måste ta steget ut ur vår sista dans.
Word Melissa, word.
söndag 18 april 2010
Saturday night live.
Idag ringer Carrop mig och kollar läget bara, sen säger hon någonting om gårdagen och avslutar meningen med någonting som jag aldrig kommer att glömma; "...vilka roliga vänner du har, Julia!"
Word Carrop, word.
torsdag 15 april 2010
Som dag och natt.
På kvällarna så är det oftast så att jag lägger mig i sängen och fäller någon tår samtidigt som jag lyssnar på min älskade Joshua Radins underbara musik.
Det är vid såna här tillfällen som man känner att det aldrig skulle funka. Aldrig någonsin! Envisheten och tjurigheten tar över med stormsteg.
Samtidigt vid just dessa tillfällen så vet man att det skulle övervinna allting. Kärleken och ömheten skulle ta över och bli stolta segrare.